Vi skulle hålla tal...

Idag fick vi en uppgift i skolan som helt fick mig ur fattning... Vi skulle välja en person o hålla tal till den. Jag valde min älskade vän Hanna. Jag fick en idé direkt o sen skrev jag som bara den. Läraren läste det jag skrivit och hon tyckte det var jättebra, sa att hon tyckte jag skrev riktigt personligt. Riktigt hur personligt jag skrivit förstog jag inte innan, men när jag väl höll talet och skulle läsa det allra sista stycket, då tog känslorna över. Jag började stortjuta!!! Hihi, visste inte att du betydde SÅ mycket för mig Hanna! ;)

Här är iaf talet jag höll idag till min älskade vän Hanna, jag tycker att alla ska veta vilken underbar tjej det är!!!

Till min bästa vän Hanna

Jag fattade tyckte för dig redan från första stund, även om det kanske är lite svårt att tro. Jag envisades ju nämligen med att gå runt och kalla dig för Ulrika halva sommaren. Den sommaren vart vi vänner och det är jag otroligt glad över. Vi är så olika på många sätt- du är morgonpigg, jag är morgontrött, -jag älskar godis, du grönsaker,- du vill ha myskläder, jag vill va Barbie. Med dessa olikheter kombinerar vi varandra och en unik vänskap har växt fram.

Bland det roligaste jag vet är att fråga Hanna vad hon ska laga för mat, svaret är allt som oftast: Något nytt och roligt! Inte allt för sällan blir det något kryddstarkt och asiatisk. När paps är inblandad så kan vad som helst stå på menyn. Det är alltid lika kul att höra om era upptåg i köket!

För mig finns det ingen i hela världen som kan beskrivas som en kämpe bättre än dig Hanna! Du har klarat dig igenom operationer och blodförgiftningar. Du har skruvat dina ben längre mm, för mm- för hand! ( Här började jag stortjuta!) Jag vet att du har tvivlat på om du ska klara dig igenom det här många gånger. Men du har aldrig gett upp! Du kämpar alltid på!

I måndags när du satt i min soffa hemma på storgatan så såg jag återigen något hos dig. Jag såg kämparglöden i dina ögon! När du gått så rann mina tårar! Det var tårar av glädje och stolthet! Ingen är en sån kämpe som du Hanna! Du är en insperation! 

Den där sommaren -06 kommer jag aldrig att glömma. Det var då jag lärde känna min bästa vän!




Jag älskar dig Hanna!!! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0