Ett mezz, ett telesamtal och massa tårar...

Efter ca 3 timmar fick jag äntligen ett mezz igår. Min "älskling" hade somnat av ren utmattning på vardagsrumsgolvet... Men vi pratade en stund, iaf tills han somnade mitt i samtalet... Då kom tårarna igen... Ville inte gråta mera inför honom, men jag kan inte hjälpa när de tränger fram! Jag älskar honom så otroligt!!!

Varje gång jag kommer hem så kollar jag upp mot fönstret för att se om det lyser, när jag kommer in genom dörren kollar jag efter han skor, sticker in huvudet i vardagsrummet för att se om han sitter där. När jag insett att han inte gör det måste jag ändå ta en titt in i sovrummet för att kolla så att han inte ligger inne i sängen och gömmer sig... Men han är aldrig där, och han kommer inte vara det heller. Men jag kommer aldrig sluta att hoppas!!!

Robin, du är och kommer alltid att vara den största kärleken jag någonsin haft!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0