Det gör så satans ont i hjärtat!!!

Hur ska jag få dig att förstå?  Den tiden jag fick med dig var den bästa tiden i mitt liv. Självklart fanns det stunder som var mindre bra, men det hör ju ett förhållande till. Jag har aldrig tyckt så mycket om någon och jag har aldrig ägnat så mycket tid till att försöka få någon tillbaka!

Imorgon skulle vi ha gått på bio, jag såg så otroligt mycket fram mot det. Men som alltid när jag ser fram mot nåt så går det åt skogen... Ingen bio i morgon och ingen Robin.

Det gör så jävla ont i mig varje gång jag tänker på oss! Du säger att vi är så olika och det är vi med. Men när du är lika gammal som jag är nu, om 8år. Då kanske du inser att vi inte är så olika trots allt... Du har kanske fått lite mera livserfarenhet och ser på oss med andra ögon? Jag vet inte...  Men jag hoppas att du tänker tillbaka på oss med ett leende och tänker att det var en bra tid i ditt liv, kanske den bästa?

Du säger att inget är kul längre, och det gör ont att höra det. Men det som gör ondast är att jag vet att du antagligen skulle känna samma sak även om vi vore tillsammans nu. Jag är rädd för att du inte skulle vara glad iaf. Jag är rädd att jag inte har det som krävs för att göra dig lycklig... Jag tror inte att jag har den förmågan helt enkelt. Jag önskar av hela mitt hjärta att du var lycklig med mig! För jag var verkligen lycklig med dig!

Klart att jag med tycker att det är konstigt att jag aldrig varit såhär kär förut! Jag har varit kär och jag har älskat förut, men inget av de har varit i närheten av det jag känner nu. Hade jag vetat att du väntade på mig så hade jag aldrig haft en enda kille innan. För inget av det är något värt nu. Du är värt något för mig, men jag är rädd att jag aldrig mer kommer få chansen att visa det för dig!

På ett sätt önskar jag att du kom och hämtade alla dina saker och att du sa till mig att det verkligen är slut! Att det inte fanns det minsta hopp. Men samtidigt är jag livrädd för att den dagen ska komma! För då har jag inget som binder dig till mig längre... För jag är så rädd att känslorna du en gång kännde inte längre finns kvar och att du har glömt bort dem i all ilska!

Den här julen har inte varit som jag tänkt mig, ett litet tag känndes det bra. Men sen kom känslorna ifatt oss. De dåliga känslorna. De som vi inte kan styra över. Men Robin, jag lovade dig en gång att jag inte skulle stå ivägen för dig om du ville komma vidare i livet. Så jag tar ett steg åt sidan nu... Det är med krossat hjärta och med tårar som vägrar att sluta rinna som jag försöker att släppa dig! Det kommer att bli svårt men jag ska verkligen försöka! Nu är det din tur att visa mig att du älskar mig, om du nu gör det... För nu har jag tömt mig själv ut till sista droppen. Jag är slagen, jag kan inte ge mer... Vill du ha mig så vet du var jag finns... Jag kommer aldrig att sluta älska dig! För du är min stora kärlek! Jag önskar dig all lycka som finns. Du är en underbar människa. Den som fångar ditt hjärta kommer att kunna skatta sig lycklig. Ett tag trodde jag att det var jag, men sen förstog jag. Jag hade misslyckats... Men från och med nu är du fri!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0